hindsight

John

För att tydliggöra: Cassie har ingen fantastisk röst. Långt ifrån. Nina Perssons röst har jämförts med kalles kaviar, men Cassie känns snarare som ett trist lättmargarin. Den fyller sin funktion, men rymmer få känslor och saknar originalitet. Detta sagt så är den aldrig heller störande utan är trivsam och mysig på de lugnare låtarna. Det blir lite väl mycket pratsång på vissa spår, men dessa är ofta i gengäld fantastiskt snyggt producerade, och det är just produktionen som är en av de största behållningarna på albumet.
I en värld där den megalomaniske Timbaland får större och större ego är Ryan Leslies sparsmakade produktion som en frisk fläkt efter kvalmig bastu. Inga slammrande slagverk, inga rap-ambitioner och definitivt inga fåniga ”ey” mitt i en låt. Missförstå mig rätt, Timbaland har gjort mästerliga arrangemang och beats till framförallt Justin Timberlake och Nelly Furtado, men med soloplattan, alla samarbeten och hans ständiga uppdykanden i videor började han kännas mer och mer som en parodi på sig själv. Med verktyg som låter väldigt grundläggande skapar Leslie magi på låtar som otroliga ”Me & U” och flamenco-flirtande ”Just One Nite”. Minimalism i R’n’B ser jag gärna mer av.
Produktionen hade förstås inte kommit till sin rätt utan låtmaterial att fästas vid och det har Cassie verkligen. Med vissa undantag är låtarna beroendeframkallande pärlor med förvånansvärd livslängd som redan efter första lyssningen etsats fast vid trumhinnan och tycks hålla i evighet. ”Long Way 2 Go” har syntar som synålar och en sexigt lekfull framtoning, men efter den och inledande ”Me & U” blir låtarna mjukare och texterna handlar mer om problematiska förhållanden. Särskilt ”Kiss Me”, en knastrig sängkammarlåt av stora mått, visar att Cassie och Leslie även behärskar mer bräckliga låtar till fullo.
Jag nämnde vissa undantag ovan och ”What Do U Want”, Cassies personliga favorit på plattan, är det främsta av dessa. Med beats som påminner om Gwen Stefanis ”Hollaback Girl” och – hemska tanke – hejarklackskörer blir ”What Do U Want” en hemsk upplevelse som attitydmässigt påminner om Pink och som är direkt olämplig för Cassies röst. ”Ditto” är långt ifrån ett lika stort klavertramp, men är för söt för att tas på fullt allvar.
Trots vissa snedsteg är Cassie en fantastisk kista med åtskilliga låtskatter som jag rekommenderar varmt. För trots att den hade kunnat vara bättre kommer jag med största säkerhet forstätt tjata ut de många favoriter jag funnit här.
8/10

Simon

Vad måste man ha för att lyckas i R'n'B-branschen? Nej, det är ingen retorisk fråga, men jag tror att du och jag kan lista ut några av de faktorer som behövs för att man, som kvinna, ska kunna bli en lyckad "produkt"; ett bra utseende, en bra sångröst, bra producenter, bra låtskrivare, etc. Har då Cassie det som krävs för att hon ska kunna ta världen med storm? Inte med denna skiva. Den är inte dålig, men den är inte heller bra. Cassie stannar nånstans mittemellan.
Skivan öppnar helt okej med låten "Me & U" som har en någorlunda stark refräng som gör vad den ska; den etsar sig fast mellan öronen. Dock så bör det tilläggas att detta till stor del beror på de beats som har lagts till av Ryan Leslie. Cassie innehåller några fler starka titlar; "Long way 2 go", "Miss your touch" och "Just one nite". Detta är dock ingen dansskiva och inte heller något jag skulle sitta och lyssna på i bilen. Det är lite ironiskt att mer eller mindre alla låtar präglas av en "in-the-bedroom-vibe" då många av dem handlar om hur tuff Cassie är mot alla killar och hur svår hon är att "erövra".
Det är detta skivan faller på, dvs texterna. Ja, det funkar om du hör en låt på radion, men att sitta och lyssna igenom hela skivan (som är ungefär 30 min lång) är ganska tråkigt. Det värsta är att de av någon anledning lade till en "Interlude", ett spår där Cassie pratar med en pojkvän eller något dylikt. Det är förskräckligt. Detta är en okej skiva, lyssna på de låtar jag rekommenderar, strunta i det andra.
6/10

Max

Som den mest neurotiska och bipolära skribenten här på bloggen, kommer jag att stå för de mest förvirrade och inkonsekventa recensionerna - möjligen på grund av att jag inte vågar tillåta mig själv att gilla vissa saker och ting... som Cassie. Nej, hon är nog ingen guilty pleasure. Nej, hon är inget sinnesutvidgande geni. Nej, hon är ingen bra sångerska. Nix, hon är inte smårolig, ens från ett ironiskt perspektiv. Ändå kan jag inte skriva att den här skivan är Dålig. Kanske är det för att det känns som att gå på spa när låtarna sätter igång med sina relativt minimalistiska produktioner, där slicka hihats och andra perkussiva element utgör taktil massage, beatsen det mer handfasta, och Cassies intetsägande röst någon form av hudkräm. För inte är det hon som masserar, nej, det är nog producenten Ryan Leslie som har henne insmetad på sina händer...

Låtlistor

John

1. Me & U
2. Kiss Me
3. Long Way 2 Go
4. Miss Your Touch
5. About Time
6. Just One Nite
7. Call U Out
8. Not With You
9. Ditto
10. What Do U Want

Simon

1. Miss Your Touch
2. Me & U
3. Long Way 2 Go
4. Kiss Me
5. Just One Nite
6. About Time
7. Call U Out
8. Ditto
9. What Do U Want
10. Not With You

Max

Etiketter: Cassie, Recension