hindsight

Se här.

Visst har de värsta vågorna från konstfackdiskussionen ebbat ut, men den här bloggen heter trots allt hindsight, så härmed plockar jag åter upp den goda smakens fana. Och musik är konst. Så jag kan alltså rättmätigen skriva något om Konstfack, även om det här kanske primärt är en musikblogg.

Uppenbart i den här situationen är att vi kommit till en punkt då vi diskuterar konstens värde. Konsten är för mig, liksom människan, ovärderlig. Tyvärr är den senare högre prioriterad, så därför vill jag börja med att säga att jag inte stöder studenten som simulerade suicidal eftersom hon tog en plats i ett system som någon annan kunde ha behövt åtskilligt mycket mer. Sverige är trots allt ett land med en spektakulär självmordsfrekvens. Däremot stöder jag till fullo NUG och hans vandalisering av spårvagnen och tycker absolut inte att dessa två provokationer kan ordnas under en och samma kategori.

Det hela är en fråga om perspektiv - jag skulle från min personliga ståndpunkt kunna ifrågasätta varför SVT ska sända Melodifestivalen och producera dokusåpor eftersom det också får mig att kippa efter andan då (personlig åsikt) det är värdelös djävla skitkultur som går att substituera väldigt enkelt (/personlig åsikt), och som vi dessutom upplever varje dag ändå på andra kanaler. Ja visst, public service ska stå för ett brett och representativt utbud, men den principen är föråldrad; vi har mycket fler privata TV-kanaler i dag än förut och det bästa public service i så fall kan göra för att bidra till ett bredare utbud är att sända s k "kvalitets-tv". Dessutom står det i SVTs direktiv att den television som ska sändas ska kännetecknas av relevans. Jag har svårt att etikettera Melodifestivalen som "relevant" eftersom det är kultur vi ändå står ut med varje dag, särskilt eftersom Idol och dylika kulturella tumörer är så stora idag.

På grund av detta förstår jag inte hur vi inte kan tillåta oss att tillåta en konstelev att förstöra något för en kostnad av 100 000 när det läggs så pass mycket pengar på Melodifestivalen, som är ett uttryck för en smak som ändå redan produceras i lösvikt av andra aktörer. Det tycks i allmänhetens sinne vara statens uppgift att blott stödja blaskig, förutsägbar, underhållning och inte stödja något som skulle kunna vara originellt och nydanande (om det inte är gratis). Allmänhetens klichéer om att "konsten är ovärderlig" exploderar som en kyckling skjuten med hagelgevär när det tydligen finns ett utsatt ekonomiskt pris per konstverk. Konstverken ska vara ekonomiskt effektiva, mätta utefter hur många självförhärligande och självberättigande endorfiner som utlöses per krona och sekund.

Det är skrämmande hur långt människor kan gå för att praktisera censur och agera utefter oförstående och ekonomi. Var finns sympatin och intresset för konsten som ett medel att beröra och utvidga vår påvra, mänskliga, referensram? På vilket sätt berörs NÅGON av att en spårvagn går sönder (lite) till förmån för något så mycket större: konst? Tydligen är det ofantligt mycket värre när en konstelev gör det en när någon annan graffare eller vandal gör det. För konst är farligt och riskerar att rasera den sinnesslöa slaskstruktur som råder.

!!!

Etiketter: Polemik